Är skärmfritt den nya grönkålen?

I slutet av förra året förkunnade en uppsjö sajter och magasin att skärmfri tid bör vara ett av våra nyårslöften 2019. Redan året innan rapporterade SVT att en studie om nyårslöften, gjord av psykologiprofessorn Per Carlbring, visade att allt fler börjat prata om att införa mobilhyfs. Jag tolkar det som en längtan efter mindre tid med näsan nere i luren.
 
I sin trendrapport för 2019 skriver Fjord Network att hela 63 procent av skolbarnen i Storbritannien säger att de vore glada om sociala medier aldrig hade uppfunnits. Samma rapport säger dock att lägre bemedlade ungdomar i USA använder skärmar för nöjes skull i drygt åtta timmar per dag, medan bättre bemedlade ungdomar använder den betydligt mindre; fem timmar och 45 minuter per dag.
 
Att skärmtiden är knuten till klasskillnader, eller närmare bestämt privilegier, menar även kulturjournalisten Sara Meidell, som skriver om den ökande trenden att leva skärmfritt. Meidell har även myntat samlingsbegreppet “ny-analoga” för de som har möjlighet att haka på trenden med skärmfritt. Analysen ringas in med ett citat från nätkulturforskaren Elza Dunkels: ”Vi vet att de som tjänat mest på digitaliseringen är marginaliserade grupper och individer, inte normbärarna”.
 
Vilka som vill och vilka som faktiskt kan ägna sig åt mindre skärmtid är med andra ord inte alltid samma grupp. Skärmarna kan absolut bidra till stress och ångest, men de kan också vara ett fantastiskt hjälpmedel på en mängd olika vis.
 
Så innan vi låter diverse sajter och magasin trycka ned nyårslöftet om skärm-detox i halsen på oss bör vi ta ett steg tillbaka och fråga oss själva vad skärmarna innebär för oss personligen. Eftersom det är du som bestämmer vad du gör under din skärmtid har du även makt att styra över dess konsekvenser. Om skärmarna gör dig stressad betyder det inte nödvändigtvis att du måste lova dig själv mindre tid med dem 2019. Du behöver kanske bara vara strängare med inställningarna för notiser.
 
Anna-Carin Zackari, pr-konsult.

canan yasar