Aktivismens återkomst

Jag började engagera mig politiskt när jag var 18 år. Då satt vi i en källarlokal i Högdalen och diskuterade politik. Ibland gick vi ut och demonstrerade eller delade ut flygblad utanför Högdalens tunnelbana. Sett till en demonstration var vi inte många, men sett till hur många som fick plats i en källarlokal var vi väldigt många – och det kom nya medlemmar nästan varje vecka.

Det här var 2008, precis innan sociala medier fick ett ordentligt genombrott. Vad vi såg åren efter var en kraftig nedgång i medlemsantal och i engagemang från befintliga medlemmar. Samtidigt diskuterades politik och samhällsfrågor mer än någonsin på nätet. På Twitter och Facebook dominerade den politiska debatten och jag minns tydligt när grundarna till Rummet lanserade sin hemsida och myntade begreppet ”rasifierad”. Det politiska samtalet frodades, men den politiska aktivismen var nästintill död. En status om den arabiska våren eller det stundande valet räckte för att verka engagerad i samhällsfrågor. ”Slacktivister” kallade vi dem föraktfullt.

Så när Greta Thunberg satte sig utanför Riksdagen och förkunnade skolstrejk för klimatet den där fredagen i augusti väckte hon plötsligt också nytt liv i den politiska aktivismen. Idag skolstrejkar ungdomar världen över och Greta bjuds in att tala på forum där världens mäktigaste samlas för att diskutera globala samhällsfrågor. På samma sätt blåste överlevarna från Parkland liv i debatten om vapeninnehav när de, bara timmar efter skjutningen, bestämde sig för att kampanja för hårdare vapenlagar. Kampanjen fick stort genomslag i USA och kulminerade i landsomfattande demonstrationer.  

Men som Johan Hilton på DN påpekar så väl är kommentarsfälten hos dessa unga aktivister en skam för vuxenvärlden. Parkland-aktivisterna fick en riktigt otäck svans av högerextrema näthatare på sig och Greta Thunbergs och andra unga klimataktivister misskrediteras ständigt. I Belgien fick miljöministern till och med avgå efter att hon spred rykten om att de belgiska skolungdomarnas aktivism skulle vara en del av en större konspiration.

Att ungdomar bara lever genom sina skärmar och aldrig faktiskt gör något kanske var sant en mycket kort stund. Men det är inte en underdrift att säga att Greta Thunberg har återuppväckt en sovande rörelse. Det är dags att vi andra, vuxna, ”slacktivister” tar vid och börjar engagerar oss lika mycket i olika samhällsfrågor som de här ungdomarna gör.
 
Amne Ali, pr-konsult

canan yasar